Det är nära, studenten är snart här och jag är inte förberedd!

Eller jo det är jag väll, allt de praktiska är klart, men psykiskt är jag nog lite efter i det här med studenten. Har inte riktigt fattat det än. Kanske är det för att jag inte riktigt vill fatta de? Har sån ångest över detta... Det tar slut nu? Efter 13 år i skola så är det helt plötsligt bara slut.
Har hört från många att det är en tid i livet som helt enkelt är förbi nu. Ett kapitel som avslutas, och ja, hur sorgligt låter inte det? Vad kommer att hända nu? Kommer jag att förväntas vara vuxen och ta vara på mig själv? Alla verkar så glada över att ta studenten, men jag då? Varför känner jag såhär? Nu i efterhand önskar jag att jag aldrig längtat till studenten. Att jag inte tog vara på tiden i skolan och gjorde det bästa jag kunde av det... Men det är lätt att vara efterklok.
Så nu om 12 dagar är det dags att säga hejdå till klasskompisar, lärare, tannbergsskolan och en del av sitt liv. Vi kommer aldrig tillbaka till detta igen.
Även om många väljer att studera vidare så kommer det aldrig mer att vara samma sak, nivån kommer att läggas på max och det är slut på chillar-hål utanför frisör. Aldrig mer sovmorgon, aldrig mer sommarlov, aldrig mer några lov överhuvudtaget!!!


Oh my goood, jag har sån ångest..
Sitter i lägenheten alldeles själv när Oskar har lektioner på skolan och inser att jag också vill ha lektioner!!!!! men min klass är i umeå på klassresa och jag hade inte råd att åka....
Meen men, jag är lika glad över att få vara hemma med Oskar o mysa.




Förlåt för det långa uppehållet mellan inläggen.
Nu måste jag städa.




SHIT?!  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -->
BP 05 - 08 * Julia