Jag har blivit utmanad

Såhär gör man:

1. Länka till den som utmanat dig - Frida & Elin 
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg
4.Skriv en kommentar i samtliga bloggar så de uppmärksammas på att de blivit utmanade

Lets goooo...

1. Jag älskar dyrt smink, även om jag aldrig har råd att köpa så brukar jag gå och testa snygga ögonskuggor på händerna.
2. Jag skulle vilja vara hemmafru.
3. Jag har en dröm om att någon gång få starta en egen klädkedja.
4. Jag älskar att baka, fast jag äter det oftast aldrig utan bjuder det bara till kära O.
5. Jag har panisk skräck för mörker och spindlar.
6. Jag är egentligen väldigt folkskygg, men försöker att inte visa det för mycket.
7. Jag kan inte rapa på kommando.

This is me, take it or leave it!

Jag utmanar
Elin
Desiré
Jenny (vet inte om du har din blogg kvar? men tror du läser;))

Sen känner jag ingen mer som bloggar som inte gjort detta redan:(




Frida, jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig..

Ojojoj

Det har redan gått mer än en vecka sen jag skrev typ. SHIT, nu börjar jag slacka igen! Inte bra inte bra.
Det har inte hänt så mycket sen sist jag skrev heller, jag lever och mår här hemma i lägenheten tillsammans med O.

Helgen blev trots allt sjukt rolig, fest med O, Elin, Håkan och Jim här hemma hos oss. Sedan bar det av till ho(r)tellet. Där blev dock allt lite komplicerat. Men saker ordnade upp sig och det var trots allt himla roligt! hihi

Nu sitter jag och väntar på att få stoppa in mina ciabattabröd i ugnen, trodde inte det var så lätt att baka ciabattabröd, men hej så fel jag hade :D Så ikväll blire go'fika me nybakade bröd :)


Nej, jag får återkomma med mera info när det har hänt nå spännande;)


Tjipptjopp

Arbetsförmedlingen

Åh suck, jag hatar stället! Finns det något värre än att sitta och stirra in i en vägg i ca. 1 ½ timme bara för att sedan när man äntligen får komma in bli utvisad igen?
Okej, jag ska förklara bättre...

Jag åkte till arbetsförmedlingen idag, för att ta reda på om jag får någon ersättning av nått slag nu när jag blivit uppsagd. När jag väl kom fram satt två pers och väntade på att få komma in, och jag tog en kölapp och satt mig vid en dator. Efter ca ½timme får nästa gå in, och är där läääänge! och sen nästa, jag satt där som sagt 1½ timme innan det var min tur. När jag väl fick gå in och prata med AFtanten, så säger hon att jag nu måste gå ut till en dator och skriva in mig. Jahapp tänkte jag, varför sa ni inte de när jag väl kom hit? Så hade jag ju haft något att göra medan jag väntade!?! suck.
Sedan när jag väl gjort den där förbannade inskrivningen så tar de typ ytterligare en ½timme innan hon pratat och klickat och pratat lite till.
Och jag känner hur jag börjar lessna, jag kom ju bara dit för att fråga om jag får någon ersättning iom att jag inte är berättigad A-kassa.. Irritationen i mig bara bubblar, men kan ju inte ta ut den på tanten som sitter där och klickar på tangentbordet framför mig. AAAAAAAAAAAAAH, när jag väl var klar med allt så hade vi kommit fram till .. *trumvirvel* .. INGENTING! Eller jo det hade vi ju iofs, att jag skulle på basinfo om arbetsförmedligen den 6 feb. Jag blir så förbannad så ni förstår inte, vad är ens AF bra för?! Har kompisar som gått arbetslös sen studenten bara för att dom litat på AF. Dom är sjukt mkt till hjälp - NOT.

Gah, min dag är förstörd. Jag är bara arg och vresig nu, vill skrika allt jag kan. Men hm, undra om inte mina grannar skulle bli lite förskräckta då.. nej jag vågar nog inte de. Skriver av mig lite istället.
Jaja, hade en mysig dag med Lina och Oskar på stan innan allt det där iaf. Vi hann på banken, sporthuset, Åhlens och ta en lunch på Indo Café tillochmed! Supermysigt :)

Nej, nu ska jag boosta Oskar lite i WoW, så han kommer ikapp mig med Toopakk. (Undrar egentligen om någon av mina läsare fattar vad jag pratar om just nu, men aja. jag ska iaf spela World of warcraft).




Tjipptjopp

18 januari 2009


This brings back old memories
(Emelie-Nikolina-Elin-Jag)


Usch jag har en sån nostalgidag idag, och när jag ser mig själv i spegeln och på bilderna så inser jag att jag verkligen måste ta tag i mitt utseende också, inte bara bloggen. VAARFÖR FÖLL JAG SÖNDER SÅHÄR? Utan att överdriva så tycker jag faktiskt att jag var väldigt snygg en gång i tiden. Och säkert finns det här någonstans under ytan men jag känner mig bara så himla sönder utanpå. usch, vill ha nya kläder, smink och massa sånna saker! Varför blev jag arbetslös just nu, när jag vill bli snygg ;D Hahaha

Ge mig pengar, så jag kan bli snygg igen? :)

Tjipptjopp

WAAAAAAAAAAAAAAH!

Haha jag har suttit nästan hela dagen och funderat på vad jag hade för lösenord till den här bloggen, när jag upptäckte att jag har skrivit in fel mailadress hela tiden!! ;D Haha, jag är då inte bara lite förvirrad känner jag..

Det har hänt mycket sedan sist jag skrev, och jag vet inte om jag ärligt orkar dra upp allt igen. Jag har gått vidare från att vara skolelev och barn till att vara målare och vuxen. Haha, jo, det är nog nu jag kan säga att jag är vuxen, men jag känner mig fortfarande som barn.

10 saker som bevisar att jag nu blivit vuxen-
 
Jag har flyttat hemifrån
Jag tvättar min egen tvätt
Jag har haft ett riktigt arbete
Jag har hunnit bli avskedad
Jag har börjat ta mer ansvar för min ekonomi
Jag betalar räkningar
Jag söker jobb
Jag handlar egen mat
Jag har ett Icakort
& Jag bokar mina egna möten (läkare osv)


Så sjukt, allt detta är sånna saker jag aldrig behövt göra förut, vadå mamma har ju alltid fixat lixom. Usch nu inser jag verkligen hur bortskämd jag varit. Men, jag är glad att jag nu fått lära mig allt det där som är bra att kunna. Och det är bra att man fått lära sig dom på egen hand, annars kanske jag bara gjort fel osv. Nåväl, jag är tacksam för att mina föräldrar ändå låtit mig vara barn så länge som möjligt. Det har ju gjort mig till den jag är nu, och det klagar jag inte över.

Nu låter de kanske som jag är ensam här med alla dom där sakerna, men knappast. Jag och Oskar delar allt tillsammans, och jag är så himla glad att han finns i mitt liv. Utan honom hade jag nog ramlat omkull för längesen. Bättre stöttepelare i livet finns inte. Min älskling, min livskamrat och bästa vän Oskar - DU är min guldklimp! <3

Isch, detta var svårare än jag trodde. Det finns så mycket jag vill skriva, men orden finns lixom inte. Jag känner mig bara så lycklig just nu, trots att mycket står och kämpar emot mig.
Men jag håller ihop, tack vare O's hjälp, och även många andra av mina vänner.
Jag har även insett en sak sista året, och det är att vänner faktiskt kommer och går, men trots att man inte pratar med vissa på ett väldigt långt tag, så finns som riktiga kvar. Se t.ex på Frida, Desiré, Lina, Jenny och Elin. Det är sådana vänner som alltid finns kvar, även om kontakten bryts under vissa perioder. Tack för att ni alltid finns där, jag finns alltid här!

Nej, nu ska jag gå och ta reda på tvätten.
Tjipptjopp


RSS 2.0