Vet ni en sak ... för två år sedan EXAKT hände nog mitt livs bästa händelse, den kvällen - en ruggig fredagshöstkvälli slutet av september, blev vi ett. Jag och min Oskar.
Ja, vi firar vår tvåårsdag idag, och jag är lika lycklig nu, som för två år sedan. Sitter och sneglar lite försiktigt på min älskling, som sitter nån meter ifrån mig och spelar HoN.
Och jag känner lycka! Fullkomlig lycka.

Jag minns kvällen så himla väl. Vi hade bestämt att vi skulle ses hemma hos mig, se på film och bara ta de lugnt..
Jag sprang omkring och frågade alla i huset vad jag skulle ha för kläder/vilken frisyr jag skulle ha (utsläppt/uppsatt?!?!), hur jag skulle sminka mig osv.
Och jag minns även att de människor som fanns i min närhet just den kvällen, de är de människor som betyder mest för mig idag. Mamma, Pappa, Bror, Syster och Sara. (och självklart Oskar då, men de kommer vi till sen;)
Iallafall, när jag fått på mig ursnygga kläder/Sara sminkat mig och jag plattat håret i sisådär 2 timmar, satt jag mig på mitt rum, med 1 000 000 fjärilar i magen och väntade, oj vad jag väntade, (tyckte jag då) men efter kanske en timme knackade de på ytterdörren (för er som inte vet hade jag mitt rum närmast ytterdörren på nedervåningen) och det var med kallsvettiga och nervösa steg jag öppnade, och där stod den allra vackraste människan i världen, med jordens utstrålning och stort leende.
Han kom in på mitt rum, där jag sen tidigare suttit och spelat tv-spel för att fördriva tiden och han skrattade lite åt mitt urgamla tv-spel som inte var helt fel. Haha
Efter vi spelat några timmar började vi bara prata istället, och oj - tror faktiskt aldrig jag varit så avslappnad och lugn i hela mitt liv. Han gör mig så trygg!
Sen fortsatte iallafall kvällen med prat om allt möjligt och tv-tittande, dock minns jag inte vad vi såg exakt, var allt för fokuserad på dom där vackra ögonen. ojoj, dom där vackra kastanjebruna ögonen!
Sen hände väll som allt helt plötsligt jättefort, han tog min hand och jag kände mig helt komplett - Han och Jag, vi är menad att vara!
Efter några timmar ¨tänkte vi att vi skulle hälsa på Lina (en gemensam kompis) och sagt och gjort pallrade vi oss dit, och hm. tror inte vi kollade på klockan innan vi ringde för Lina hade klivit upp ur sängen bara för att hälsa ;D haha tror klockan var närmare 2/halv 3.
Weeell, sen dags att säga hejdå när hans polare hämtade upp honom, och efter det har vi nog inte varit utan varandra mer än 1 vecka som högst, och nu bor vi tillsammans. Jag och älskade O <3

Allt jag ville säga med detta var nog mest - Tack Oskar, för att du gör varje steg lättare att gå, och varje andetag lättare att andas.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta!